några bilder från en underbar semestervecka

tänkte dela med mig med några fina semesterbilder och collage från en underbar vecka i Varberg 😀

tyvärr fick jag munsår, därav det sexiga hemmagjorda plåstret på någon bild här och var hehe

Annonser

Nicole ~ inledning

När vi var i Trapani, Sicilien på semester så bodde vi i två lägenheter. Jag och Hubby hade en och där sov även den äldste pojken, Albin 9 år oftast.
Albin och hans bror, Måns 7 år, ser mig och Hubby som deras extra-föräldrarl och därför är det väldigt populärt att få sova hos mig och Hubby.

Nu var det så att det här var pojkarnas första utlands-semester och därtill deras första flygtur, vi kom fram till Trapani strax efter midnatt och då sov Måns redan så hans pappa bar upp honom till deras lägenhet direkt. Att natta Albin den natten var inte svårt, jag hann inte ens läsa ett kapitel i deckaren Hubby köpt innan avgång på flygplatsen innan Albin sov gott. Naturligtvis med olika röster och censurerad text. Det var det enda vi fann att läsa! 😉

Andra natten kom Albin på att han hellre ville höra en ny historia, något som jag hittade på själv, och han ville att huvudrollen i berättelsen skulle vara en flicka som hette Nicole i hans ålder.
Varje kväll berättade jag ett nytt kapitel och Albin skrattade och kom med egna frågor och förslag på hur det skulle gå för Nicole. Det var ett av mina käraste minnen från resan, kvällarna med Albin och berättelsen. Jag önskar att det blivit fler men smärtan tog emot.

Efter hemkomsten så har jag börjat skriva ner den, förhoppningsvis blir den en barnbok i slutändan, kanske t.o.m. lyckas få den publicerad om andra tycker att den är bra.
Hittills finns det tre kapitel och jag håller den väldigt kär så kommentera gärna om vad ni tycker!
Jag publicerar första kapitlet i nästa post.

Det här är berättelsen om NICOLE! 😀

Sen Ankomst till Trapani

Att flyga med Ryanair och behöva assistans i form av rullstol är ett äventyr i sig!

När vi skulle flyga upptäckte vi att markpersonalen inte verkade ha någon som helst kontakt med flygplanet när det gällde handikappade. Mitt handikapp innebär svår smärta, jag går med kryckor och behöver rullstol på flygplatser, även att få sitta längst fram i flygplanet där det finns lite extra benutrymme och när det gäller Ryanair pratar vi verkligen om lite extra benutrymme!

Vi hade tur att få träffa en väldigt serviceminded, italiensk flygvärd som, mot att vi lovade att inte berätta för någon på Ryanair eller på Birgi flygplats att vi hade bokat assistans, satte oss längst fram i flygplanet där jag kunde röra mig lite i olika ställningar och underlätta smärtan under flygresans 3 timmar.

Ryanair har som policy, vilken de kollar regelbundet i form av civila smyg-kontrollanter tro det eller ej, att inte sätta handikappade på de platser som är lättast tillgängliga och som har bäst benutrymme=längst fram, utan på ditvägen gällde rad 3 eller 33 och enbart längst in vid fönstret och på vägen tillbaka gällde de tre bakersta raderna, även då längst in! Otroligt! 

 

Det var varmt nog hemma att resa med jeans och t-shirt men när dörren öppnades på planet slog värmen emot oss som en härlig, het vägg…

När vi väntade på bagaget och stod och fläktade oss i värmen såg jag en medpassagerare i boots, jeans och tjock täckjacka dra upp den till hakan, blev om möjligt ännu varmare! Haha

Då var klockan närmare midnatt och det var runt 28 grader varmt, semester!

Jag skjutsades ut i vänthallen av en flygplatsarbetare för att leta efter vår taxi och där stod en drös med lappar och skyltar som i filmer med namn på, hittade mitt efter fem minuter, det var en udda känsla, hehe.

Vår taxichafför var väldigt trevlig och tillmötesgående men pratade enbart italienska. Jag har aldrig pratat ett ord av språket innan jag laddade ner en app till min iphone någon vecka innan avresan, på skoj eftersom vi hört att alla nuförtiden pratade lite engelska, med italienska fraser. Men väl i bilen blev jag glatt överraskad, jag klarade mig bra och lärde mig mer italienska och kunde på så sätt översätta tilll gruppen vad vi (nästan) såg genom fönstren.

Väl framme möttes vi av Alina, vår reception förklarade hon, bara att ringa eller sms:a om vi ville något eller fick problem, hon var tillgänglig dygnet runt! Vi tog våra väskor och fick bära lill-killen som somnat på vägen dit, hon ledde oss förbi en livlig trattoria och in i en gränd, (för oss, gata på Sicilien) där våra lägenheter låg.

Det var underbart att få slå på ac’n och lägga sig under ett tunt, rent lakan, vi somnade bums!