Med vintern kom kärleken

Vad jag minns mest från den allra första stunden jag träffade Pm, är hans stora leende. Det satte sig en kille på stolen bredvid mig på festen där jag stod och pratade. Jag såg honom i ögonvrån, vände på huvudet och såg hans leende, det lyste upp hela ansiktet och hela hans uppmärksamhet var på mig. Jag minns att jag kom av mig och skrattade, blev lite generad och snurrade bort. Nästa gång jag kikade åt hans håll satt han kvar på samma sätt, avslappnad med ett stort leende.

Fast det var inte förrän några timmar senare som jag insåg att jag var intressant i hans ögon, när en annan kille för fjärde gången frågade om vi skulle ta en taxi hem till hans säng och jag avböjde skrattande som han lade armen om mig och drog mig nära. Den andre killen försvann snabbt fram till en annan tjej i sällskapet som han fick bättre tur med! Hehe

Det visade sig vara ganska svårt att inte vilja umgås med Pm, vi skrattar och har roligt ihop. Tiden bara flög iväg och vi insåg att vi nog börjat setts rätt ofta, i stort sett dagligen. Romantisk som jag är så var jag inte svårövertalad när det kom upp att skippa ordet ”öppet” innan förhållande, vi blev ihop och känslorna som vi bägge försökt lägga band på, resonera bort, fick fritt fram och vi kände oss båda som i ett litet nykärt rus igår. Mysigt, förstår vad som menas med på ett rosa moln nu hihi

Samtidigt som jag är kär och glad, känns det både skrämmande och spännande. Försöker, med ganska bra framgång, att mota bort alla skrämmande tankar, leva i nuet och fokusera på det som känns spännande och roligt! Måste erkänna att jag lyckats väldigt bra idag hehe

Nu är jag flickvän igen.
Jag som inte skulle bli det igen! Iaf på minst ett år! Men mamma sa alltid åt mig att följa mitt hjärta och det som gör mig glad. Pm gör mig glad!

Annonser