En viktig lärdom

Jag har lärt mig en viktig läxa, en lärdom som de säger. Doktorerna har frågat mig flertalet gånger om jag känner om Lyrican lindrar min smärta och jag har alltid svarat att jag ärligt talat inte känner någon skillnad mot innan p.g.a. att jag ändå alltid har så ont.
Men så tog Lyrican slut mitt i semestersäsongen och då klappade jag ihop totalt, smärtan bara attackerade från ingenstans och det tog någon vecka innan jag insåg att Lyrican nog faktiskt hjälpte ändå. Totalt var jag nog utan Lyrica i en månad innan jag kunde få tag på en vikarierande läkare och få mitt recept förnyat så att min pillertrillare kunde bli överfull igen. Efter bara två dagar märkte jag skillnad, stor skillnad, helt plötsligt kunde jag gå runt lägenheten igen, jag kunde städa lite, jag kunde överraska min Hubby med en god middag.

Idag mår jag görbra trots allt regnande, ikväll ska vi på date, dinner & a movie! Hihi

Längtan efter värmen

idag längtar jag tillbaka till Sicilien igen. min kropp hade mindre ont där än hemma, atmosfären var så skön, solen sken och lyckan stod som en aura kring oss.

gott kaffe, billig mat, äta och prata länge, ta bad-paus i det turkosa medelhavet under siestan och äta en gelato eller en drink:

En frisk morgon

Det känns lite som att musten går ur en när man ser att spårvagnskuren är igenimmad av kyla på morgonen, att det blåser rök ur munnen när man andas och att fingrarna nog ändå hade uppskattat att få ha vantarna på sig ett tag till… Men så ser man hur vackert dimman flyter fram på gräsmattorna och mellan träden. Hoppet tänder en ny gnista om vår när man ser hur solstrålarna spelar igenom dimman och hotar att förgöra de tunna moln som dröjer sig kvar på himlen. Det blir nog en fin dag trots allt!

Jag kan knappt vänta med att få ta bort granriset i min lilla trädgård, att få se vad som har överlevt vinterns köld och få plantera nytt. Jag fantiserar livligt med teckningar som bara jag kan tyda om vad som ska planteras var och vilken höjd/färg/utseende som bjuder på mest dramatik ihop. När jag blundar känner jag doften av en ljummen sommarkväll fylld av solsken och mina blomster.

Jag spelar Lalehs “Vårens första dag” och känner hur det spritter i kroppen av glädje!

Renoverings-time

Idag är det lördag och Hubby har varit så fin! Han kom in och väckte mig vid elva för mina piller och insisterade på att jag verkligen skulle känna efter om jag behövde sova mer, bäddade om mig och pussades lite, hihi. 😉

Kissen var mer intresserad av att Mummy’s mage var full av goa täcken och bäddade sig upp på den och kurrade så gulligt. 😀

Idag har vi bestämt att, efter massa turer med byggaren, så får vi tyvärr fixa värmen själva,. Det är iskallt!
Vi ska även försöka fixa lite smågrejer om min rygg fixar det. Blir roligt att få jobba ihop igen, har saknat det! Yay för morfin som tillåter det! Hmm 🙂

Frihet i form av en rullator

Nu i efterhand inser jag vilken stor gåva en av mina allra käraste vänner gav mig idag; frihet. Nu kan jag gå ut och gå utan att oroa mig för att ramla ihop eller ”fastna” av smärtan, nu slipper jag känna mig så hemskt instängd, isolerad och ensam. Nu kan jag iaf ta mig ut på en promenad i vårt kvarter. (vilket även är titeln på en görcharmig låt av Jumper: ”I vårt kvarter” hehe)

Idag hämtade hon min nya, fina rullator på Primärvårdsrehab åt mig och vi tog en 2 spårvagnshållplatser lång promenad vilket fick mig att inse hur instängd och isolerad smärtan gör mig, hemskt! Jag vill inget annat än att kunna funka ändå, leva med den, räcka ut tungan åt den, känna mig stolt över att jag minsann ändå klarar mig!! Men hur gör jag det? Mitt nya mål, att kunna arbeta bort den mentalt så mycket att jag kan vara mig själv, glada och sociala jag igen… Åh, vad jag saknar mitt gamla jag! Suck!

Jag är otroligt rörd över allas omsorg och fina ord, tårar så fort jag tänker på det! Jag tar dag för dag i nuläget och idag mår jag bättre än igår, mindre illa, förutom imorse. Härligt! Och solen sken idag, vad vacker hösten är ändå!
En mjukstart för mig att börja blogga och facebooka igen, tack för alla kommentarer och fina ord igen!

Kramar