Med vintern kom kärleken

Vad jag minns mest från den allra första stunden jag träffade Pm, är hans stora leende. Det satte sig en kille på stolen bredvid mig på festen där jag stod och pratade. Jag såg honom i ögonvrån, vände på huvudet och såg hans leende, det lyste upp hela ansiktet och hela hans uppmärksamhet var på mig. Jag minns att jag kom av mig och skrattade, blev lite generad och snurrade bort. Nästa gång jag kikade åt hans håll satt han kvar på samma sätt, avslappnad med ett stort leende.

Fast det var inte förrän några timmar senare som jag insåg att jag var intressant i hans ögon, när en annan kille för fjärde gången frågade om vi skulle ta en taxi hem till hans säng och jag avböjde skrattande som han lade armen om mig och drog mig nära. Den andre killen försvann snabbt fram till en annan tjej i sällskapet som han fick bättre tur med! Hehe

Det visade sig vara ganska svårt att inte vilja umgås med Pm, vi skrattar och har roligt ihop. Tiden bara flög iväg och vi insåg att vi nog börjat setts rätt ofta, i stort sett dagligen. Romantisk som jag är så var jag inte svårövertalad när det kom upp att skippa ordet ”öppet” innan förhållande, vi blev ihop och känslorna som vi bägge försökt lägga band på, resonera bort, fick fritt fram och vi kände oss båda som i ett litet nykärt rus igår. Mysigt, förstår vad som menas med på ett rosa moln nu hihi

Samtidigt som jag är kär och glad, känns det både skrämmande och spännande. Försöker, med ganska bra framgång, att mota bort alla skrämmande tankar, leva i nuet och fokusera på det som känns spännande och roligt! Måste erkänna att jag lyckats väldigt bra idag hehe

Nu är jag flickvän igen.
Jag som inte skulle bli det igen! Iaf på minst ett år! Men mamma sa alltid åt mig att följa mitt hjärta och det som gör mig glad. Pm gör mig glad!

Idag fyller Hubby år! :D

så fort klockan ringde imorse tände jag ljuset och sjöng ”happy birthday” sådär underbart morgon-sexigt som det bara kan låta när man varit förkyld i månader med halsont och hjärta i tonerna. sedan fixade jag frukost på sängen med levande ljus och mys, dessutom så fick han ha på sig vår superfina ”happy birthday”-hatt dagen till ära men gruff från Hubby haha

Happy Birthday-hat

Fast sedan satt han där och såg sådär gulligt nyvaken och festlig ut i hatten att man inte kunde annat än le. Kärlek. 

me to you, happy birthday

Lite ”New Tricks” till frukost och sedan bar det iväg till jobbet för honom. En bra start på hans dag iaf 😀

När dagen gick sönder

När dagen gick sönder och alla ord kastades för att krossa ännu lite till, även om hjärtat skrek STOPP!!!
Varför blir det så ibland att allt går så fel när vi vaknar i varandras armar av kärlek varje dag?
Du känns hundra mil bort när du står framför mig, du säger att du förstår, jag ser att du vill, men hur når vi varandra i det ögonblicket?

Jag längtar efter dig, efter dina andetag, din närhet, när våra hjärtan slår som ett igen…

När dagen åter är hel.

Världens lyckligaste tjej!!

Min älskade Hubby överraskade mig idag med att medan jag var på toaletten, tända doftljus och bränna aromatisk olja, släcka ner i sovrummet och förbereda för att ge mig en massage.
-”Jag ser på dig hur ont du har, lägg dig här så ska jag massera dig.” sa han när jag kom ut.
En lååång, härlig massage fick jag och kände hur ryggen slappnade av en hel del, blev väldigt romantiskt mot slutet. Tack Hubby! Hihi

inatt gav jag upp…

…hur trött jag än är så är det omöjligt att hitta en bekväm ställning som tar en del av belastningen länge nog för att huvudet ska kunna somna. Jag har för ont och Hubby måste få sova, han ska ju upp om tre timmar nu och jag ligger där och vrider och vänder mig och stönar tyst av smärta… Inte roligt alls.

Så jag gav upp och halv-sitter nu här på soffan, ny-medicinerad och med tysta tårar. Ibland blir bara smärtan för mycket och jag orkar inte, det är då de svarta tankarna kommer vällande, likt tidvattensvågor och sköljer över mig, känns som att jag drunknar och hur jag än försöker så finns de där och hotar…

Hur man än är funtad som person så är det förödande jobbigt att leva med så här mycket smärta dagligen och att försöka hålla masken, gömma det för folk, inte besvära världen med det är så jäkla svårt. Med tanke på det är det inte konstigt att jag exploderar ibland, snarare konstigt att jag inte exploderar oftare!

 

Men nu ska jag sluta besvära er mer om min dumma smärta inatt, hoppas ni sover gott!