Barnaby

Barnaby var så kelsjuk när jag kom hem igår, satt uppe på soffryggen och kurrade tills jag hämtade täcket så han kunde ligga bekvämt uppe på min mage och bröst och gosa! Så mysigt med en kurrande liten kisse som bara vill gosa och ha ens kärlek! ❤
Myste ihop i över en timme! 😀

20121218-144318.jpg

Annonser

Mitt ”landet”

när jag ligger ner ser jag molnen så tydligt, hur de leker med solen och kyler ner. Om jag blundar hör jag nästan bara vinden som rör på mina växter, känner jag bara brisen mot min hud och värmen från solen. Det luktar friskt, grönt och sommar.

Jag ligger på en madrass ute på plattorna, med lakan, täcke och kuddar tills solen värmer nog för att skala bort lagren. Grannarna ler och jag hälsar glatt.

Det har hänt att jag har somnat här ute, ett flertal gånger faktiskt. Då föreställer jag mig att jag ligger i min gamla hängmatta i mina föräldrars trädgård på Orust. Det var en sådan där nätig historia som lämnade avslöjande rut-märken på bak och lår. Jag brukade släpa ut både täcket och kuddarna dit, bädda fort medan jag trampade frenetiskt med fötterna, det låg en myrstack i närheten och jag ville definitivt INTE dela sängplats med en massa myror!

När jag väl bäddat klart och lyckats ta mig upp i den utan att några kuddar åkte ur; började jag sakta putta fart med en av pappas vackert handsnidade käppar som han tillverkat av fynd han funnit på sina långpromenader i skogen.
När jag kände mig rofylld nog tog jag bra fart, la upp käppen på magen och dåsade till.

På samma sätt som då, dåsar jag till ibland till ljudet av vinden i växtligheten runt omkring mig, solen i ansiktet och fågelskrin. Det är ett underbart, tryggt minne och jag sover alltid bra när jag somnar här ute, trots det hårda underlaget.

Jag känner mig innerligt lyckligt lottad över att få bo så centralt i en storstad, ha en underbar uteplats med bra odlingsyta. Höra fåglarna, bina och träden trots att jag egentligen borde störas av en massa bussar och bilar.
Det knoppas och slår ut i den lilla trädgården, i mitt lilla ”landet”, min oas i stan. Så nära ett ”landet” någon kommer med hemtjänst och sjukskrivning!

nej, nu blir det kaffe i väntan på dagens hemtjänst!

Life is too short…

…for bad coffee!

Lagerhaus hittar man alltid något fnissigt, häftigt och som man absolut inte hade någon som helst aning om att man behövde ens 15 sekunder innan man gick in i butiken!

Den här termosmuggen är bara ett måste för en coffeeoholic som moi! Hihi

För det här är ett av mina motton här i livet, ”Livet är för kort för dåligt kaffe”, fråga bara mina vänner…särskilt när vi är ute och reser hehe

Idag såg jag:

Vårens första fjäril. En citrongul fjäril fladdrade gracilt förbi, hit och dit mellan växterna i jakt på liv till tonerna av fågelsång.
Jag känner mig så hemskt lyckligt lottad som kan sitta här i solen, mitt i stan, njuta av sol, växter och fågelsång. Idag, när jag blundar, känns det som ett välbehövligt andningshål.

En härlig vårdag!

Idag har varit en underbar söndag. Mys med helg-frukost med Hubby, solsken, fågelsång och vårtecken. Vi har promenerat i Vitsippsdalen och Botaniska, kelat med en kanin, fotograferat, skrattat och Hubby har vårfixat med bilen. Idag måste sommardäcken på annars får man bannor av Farbror Polisen, hade ni koll på det? 😉

Idag har jag hittat min allra första blomma  i vår lilla trädgård som vågat titta fram bland vindar, kyla och ogräs hihi

Någon som vet vad den heter? 🙂 Jag gissar på att det är en pensé 🙂

Hubby har kameran i högsta hugg och han tar så fina bilder 😀

På väg ner i vitsippsdalen igen såg vi en kanin som skuttade löst omkring, till synes utan ägare, men det är mannen till vänster på bilden som äger Choklad som den heter och den var görtam och kelen hihi

På väg tillbaka genom Vitsippsdalen, såg jag inte bara de vackra sipporna lova att värmen är på väg utan den här som färgglatt lyser upp:

Ha en fortsatt fin söndagskväll! 😀

En frisk morgon

Det känns lite som att musten går ur en när man ser att spårvagnskuren är igenimmad av kyla på morgonen, att det blåser rök ur munnen när man andas och att fingrarna nog ändå hade uppskattat att få ha vantarna på sig ett tag till… Men så ser man hur vackert dimman flyter fram på gräsmattorna och mellan träden. Hoppet tänder en ny gnista om vår när man ser hur solstrålarna spelar igenom dimman och hotar att förgöra de tunna moln som dröjer sig kvar på himlen. Det blir nog en fin dag trots allt!

Jag kan knappt vänta med att få ta bort granriset i min lilla trädgård, att få se vad som har överlevt vinterns köld och få plantera nytt. Jag fantiserar livligt med teckningar som bara jag kan tyda om vad som ska planteras var och vilken höjd/färg/utseende som bjuder på mest dramatik ihop. När jag blundar känner jag doften av en ljummen sommarkväll fylld av solsken och mina blomster.

Jag spelar Lalehs “Vårens första dag” och känner hur det spritter i kroppen av glädje!